tebante
Verba (v)
terbantai
tebante
Verba (v)
tak berdaya; terkapar
CONTOH CAKAP
pemuda itu tebante di pinggir jalan
pemuda itu terkapar di pinggir jalan
terbantai
tak berdaya; terkapar
pemuda itu tebante di pinggir jalan
pemuda itu terkapar di pinggir jalan